Varför skriver jag?

Oftast för att jag är förbannad, allmän info är så jävla tråkig att läsa och jag har inget behov av att hävda mig själv här utan mer att skriva av mig...vilket inte händer ofta.

Hur det sen är ställt med förhållandet...jag tycker att jag ger en jävla massa och att jag inte alls får lika mkt tillbaka och jag är väldigt medveten om att när det väl exploderar så har det gått för långt och jag borde sagt till eller satt ner foten mkt tidigare.

Men som i exemplet i det tidigare inlägget så befinner jag mig lite för ofta mitt i situationen när det blir för mkt. Som när jag sitter i bilen i Orminge Centrum och är skithungrig, klockan är halv sex och hunden har inte varit ute sen halv nio på morgonen så är det för sent att säga ifrån. Visst ja kan åka hem och lämna Emma och Matilda där men det kommer bara sluta med att jag antingen får hämta Emma senare eller att hon blir skitförbannad på mig å drar till sin mamma.
Om jag inte vill antingen det ena eller det andra så får jag snällt sitta kvar, skitsur och precis som nu jävligt besviken.

Sen är det andra saker som jag stör mig på men dom har jag redan berättat för Emma och det är bra med det.

I may not have gone where I intended to go, but I think I have ended up where I needed to be.

Är lite respekt för mkt begärt?

Hur fan ska ungarna respektera mig när jag blir behandlad som en betjänt å taxichaufför av Emma?
Utan att ens tänka på att fråga mig så erbjuder hon att jag ska köra en tjejkompis till SÖS.
Jag förstår att hon ville hjälpa och jag hade självklart kört henne MEN jag begär fan att bli tillfrågad INNAN jag blir utlånad.
Lite respekt får det fan finnas, även i såna situationer...

Jag har sagt så jävla många ggr att jag e less på att bli behandlad som en jävla taxi av henne å hennes släkt och det sitter tydligen så djupt i själen hos dom att hon inte ens tänker på att jag kanske inte orkar eller vill.
Jag satt fem centimeter ifrån henne och hon tänker inte ens på att fråga. Hon TÄNKER inte ens på det. Då ere illa.

Jävligt besviken, JÄVLIGT besviken.

Senast så var det hennes moster som skulle köras från där dom bor ner till centrum och sen hem igen. Det är en fem minuters jävla promenad!! Och under tiden så satt hunden hemma och hade inte varit ute på hela jävla dan, jag hade hämtat Emma från en kryssning och ville hem och äta för jag hade inte ätit lunch, Emma va full som fan och jag ska leka taxi bara så Matilda slipper bära hem två kassar sprit och en kasse mat?

Hade det funnits lite respekt och hyffs så hade dom sakerna redan varit handlade så vi bara hade behövt hämta dom och dom kartonger som vi skulle hämta men jag är tydligen taxichaufför. Skit i Mats, han kör.

Exemplet med Matilda var iofs inte Emmas fel men hon kan fan säga nej ibland hon oxå, det tycker inte jag att jag ska behöva göra när det gäller hennes släkt.

Och idag så hade jag självklart kört Lena till SÖS men jag vill bli tillfrågad!!!! Det SKA inte gå på automatik att jag kör, jag har oxå en röst i det hela och jag vill inte va boven bara för att Emma inte frågar mig först! För det blir jag! Om Emma säger: "Mats kan säkert köra dig" utan att ha frågat mig först så blir JAG boven om jag säger nej och det är fan inte okej!

I may not have gone where I intended to go, but I think I have ended up where I needed to be.

Hopp...

Man kan alltid sluta förvänta sig saker men man slutar ALDRIG hoppas, det e där bitterheten kommer ifrån.

I may not have gone where I intended to go, but I think I have ended up where I needed to be.

Lögner och förtal...

Jag fattar inte att folk har bättre för sig än att sprida lögner och skitsnack omkring sig.
NÅN påstår att Emma och jag gör tunga droger, jag vet inte vem, fick höra det av en polare som oxå är medlem i "klubben".

Får jag veta ved idioten är som hittade på detta så ska jag slå dom sönder och samman.
JAG HAR BARN!! Man hittar inte på såna rykten om folk som har BARN! Det kan gå så jävla snett om ryktet skulle hamna hos fel personer så det e fan inte sant.

Felknullade jävla idioter!!! E så jävla arg just nu så hälften vore nog.

I may not have gone where I intended to go, but I think I have ended up where I needed to be.

Moral

Jag sitter å funderar hur det är ställt med moralen hos vissa.
Är det okej att jag och Emma lägger ner i snitt 5 timmar om dan i nästan 3 veckor och att sen Fia tror att hon ska ha lika mkt av vinsten för lägenheten?
Är det okej för hennes mamma att sitta i tfn och säga att vi ska lösa det på ett lungt och sansat sätt eftersom vi har ett barn tillsammans och måste kunna samarbeta?
Samarbeta?? Fia svarar inte i tfn, hon kan inte läsa sms (säger hon, fast Simon säger att hon lånat en touch telefon av en kompis så det tror jag inte på. Varför skulle han ljuga om det?). Hennes mamma har precis blivit av med sin jobbtelefon och kan bara ringa hemifrån så den enda kontakten kommer att ske på kvällar. Via Fias mamma. Hur sjukt är inte det? Och då har dom mage och säga att jag ska ge mig och ge Fia HÄLFTEN av pengarna bara så det inte blir nåt bråk? Hon pratar inte med mig?! Kan det bli VÄRRE?

Emma körde slut på sin rygg och sina knän när vi renoverade, nu är hon sjukskriven och kan inte jobba på två veckor och jag har -422kr på kontot. Vi åkte fram å tillbaka till IKEA minst tre ggr. Vi har handlat färg på Rusta och på **** (kommer inte ihåg namnet) ute på Värmdö. Vi har handlat lister, skruvar och penslar på ByggMax.
Vi har åkt kors och tvärs för att få tag på allt som behövdes och till slut så fick vi till lägenheten så att vi fick 890 000 kr för den.
Mia (mormor, Fias mamma) städade och bonade golvet vilket tydligen tog 61,5h. Hur hon lyckas komma fram till den summan är ett totalt mysterium för mig för lägenheten är på 59,5 kvm. Min bror räknade lite fort ut att det blir ungefär 1h och 4min PER KVADRAT! Jag va där VARJE dag utom EN och hon va där under MAX 5-6 dagar och då var dom där EN hel dag. Resten va efter jobbet.

Om det tog SÅ lång tid för henne att städa så tog det MINST 160h för mig och Emma att renovera kök, badrum, måla väggar och sätta upp lister.
I verkligheten så tog det runt 105h (i snitt 5h om dan i tre veckor, lite mer vissa dagar och lite mindre andra dagar). Jag jobbade lite mer än Emma för nån måste ju ta hand om barnen oxå. Vi körde oss själva i botten, helt och hållet slutkörda.

Nu förväntar sig Fia att hon ska ha lika mkt pengar som jag? Helt allvarligt? Var är moralen, finns det nån som helst känsla för rätt och fel i den människan? Jag tror inte det, jag tror hon tror att hon har rätt till ALLT, oavsett om hon förtjänar det eller inte för det skiter hon i, fullständigt.

Jag tänker inte ge henne mer än jag absolut måste, inte en krona mer än nödvändigt! Helst ingenting alls men jag måste ju ge henne nåt, trots allt. För jag har MORAL och är ÄRLIG och hade en helt rättvis plan men den dög inte.

Hon skulle få 100 250 kr och jag skulle få ~162 000 kr, för jag fick lånet till handpenningen, inte vi, bara jag å det har jag papper på.
Jag skulle betala handpenning på den nya lägenheten, på 90 000 kr, kvarskatt på i runda slängar 40 000 kr och sen ha runt 30 000 kr kvar.
Efter skatt så skulle hon ha 78 000 kr kvar att göra precis vad hon ville med.

Jag tycker det är jävligt rimligt med tanke på jobbet jag och Emma la ner på lägenheten och det faktum att jag var den som hittade lägenheten, fixade handpenningen, köpte den, fyllde i alla papper hos mäklare, flyttade hela skiten (tillsammans med bror och syster, Fia gjorde inte ett skit då heller) från Bagis till Skarpnäck.

Vad har hon bidragit med då? Hon har supit, dragit hem en jävla massa katter, undulater och fiskar som har gjort MITT liv till ett helvete. Hon har vägrat ha sex under väldigt långa perioder. Anklagat mig för misshandel när det va HON som attackerade mig, det enda jag gjorde var att putta bort henne så hon ramlade på handen och fick ont i handleden. Självförsvar enligt mig, misshandel enligt henne. Å nej jag varken överdriver eller undanhåller fakta. Det är EXAKT vad som hände.

Det finns 1000 andra saker som jag skulle kunna ge som exempel men jag orkar verkligen inte älta den skiten nå mer.

Jag är fullständigt less på henne jävla beteende och jag tänker inte ge mig, om så alla jävla pengar ska gå till advokater och vi blir tvungna att flytta.

En sak som är jävligt säker är att pengarna ska inte hamna på nån annans konto än på MITT när vi säljer nästa fredag! Efter idag så litar jag inte en sekund på Mia.

I may not have gone where I intended to go, but I think I have ended up where I needed to be.