The Great Dictator

I'm sorry, but I don't want to be an emperor.
That's not my business.
I don't want to rule or conquer anyone.
I should like to help everyone if possible; Jew, Gentile, black man, white.
We all want to help one another.
Human beings are like that.
We want to live by each other's happiness, not by each other's misery.
We don't want to hate and despise one another.
In this world there is room for everyone, and the good earth is rich and can provide for everyone.
The way of life can be free and beautiful, but we have lost the way.

Greed has poisoned men's souls, has barricaded the world with hate, has goose-stepped us into misery and bloodshed.

We have developed speed, but we have shut ourselves in.
Machinery that gives abundance has left us in want.
Our knowledge has made us cynical; our cleverness, hard and unkind.
We think too much and feel too little.
More than machinery, we need humanity.
More than cleverness, we need kindness and gentleness.
Without these qualities, life will be violent and all will be lost.
The airplane and the radio have brought us closer together. The very nature of these inventions cries out for the goodness in men; cries out for universal brotherhood; for the unity of us all.

Even now my voice is reaching millions throughout the world, millions of despairing men, women, and little children, victims of a system that makes men torture and imprison innocent people.
To those who can hear me, I say, do not despair. The misery that is now upon us is but the passing of greed, the bitterness of men who fear the way of human progress.
The hate of men will pass, and dictators die, and the power they took from the people will return to the people.
And so long as men die, liberty will never perish.
Soldiers! Don't give yourselves to brutes, men who despise you, enslave you; who regiment your lives, tell you what to do, what to think and what to feel!
Who drill you, diet you, treat you like cattle, use you as cannon fodder.
Don't give yourselves to these unnatural men - machine men with machine minds and machine hearts!
You are not machines, you are not cattle, you are men!
You have the love of humanity in your hearts!
You don't hate!
Only the unloved hate; the unloved and the unnatural.
Soldiers! Don't fight for slavery! Fight for liberty!

In the seventeenth chapter of St. Luke, it is written that the kingdom of God is within man, not one man nor a group of men, but in all men!
In you!
You, the people, have the power, the power to create machines, the power to create happiness!
You, the people, have the power to make this life free and beautiful, to make this life a wonderful adventure.
Then in the name of democracy, let us use that power.
Let us all unite.
 Let us fight for a new world, a decent world that will give men a chance to work, that will give youth a future and old age a security.

By the promise of these things, brutes have risen to power. But they lie!
They do not fulfill that promise. They never will!
Dictators free themselves but they enslave the people.
Now let us fight to fulfill that promise. Let us fight to free the world! To do away with national barriers!
To do away with greed, with hate and intolerance!
Let us fight for a world of reason, a world where science and progress will lead to all men's happiness.
Soldiers, in the name of democracy, let us all unite!

Hannah, can you hear me?
Wherever you are, look up Hannah!
The clouds are lifting!
The sun is breaking through!
We are coming out of the darkness into the light!
We are coming into a new world; a kindlier world, where men will rise above their hate, their greed, and brutality.
Look up, Hannah!
The soul of man has been given wings and at last he is beginning to fly.
He is flying into the rainbow!
Into the light of hope, into the future!
The glorious future, that belongs to you, to me and to all of us.
Look up, Hannah. Look up!

Moral?

Var kommer moral ifrån? I dagsläget så kommer väl den mesta moralen från kristendomen, även om vi inte är direkt kristna i det här landet så kommer nog de flesta lagar och regler från kristendomen.

Varför tycker vi att vissa saker är mer förkastliga än andra? Vem bestämmer vad som är socialt acceptabelt? Utan en viss förfäran över vissa saker så skulle ingen titta på fråga Olle t ex, det skulle inte finnas tonvis med porr på internet. Utan den skam som sex för med sig, fortfarande, så skulle säkert många fler må mkt bättre och dessutom få ligga mkt mer.
Varför är det så? Varför spelar det fortfarande roll hur många man legat med? Hur man gör det osv? Varför är det så otroligt skamligt för dom flesta att vara t ex homosexuell? Det är ju egentligen precis lika normalt som att vara heterosexuell.
Varför kan man inte bara vara? Varför ska det va så svårt att släppa normer som man faktiskt inte håller med om?
Vissa saker sitter så otroligt långt inne i ens själ att det inte ens går att tänka tanken för vissa. Tror du på gud? Eller hoppas du bara? Var går din gräns? Vad är moral för dig? Se hur folk har betett sig genom tiderna, det är inte många som betett sig moraliskt, se på Nazisterna. Dom ansåg nog att dom hade rätt i det dom gjorde medan du och jag inte ser det dom gjorde som moraliskt.
 Är lagen moralisk, eller är den oxå fel på många punkter?

Var drar man sin egen gräns utan något större som bestämmer åt en? Hur fan vet man vad som är fel utan regler att följa?
Det finns inget som säger att lagen är rätt, för mig, och med det som grundtanke så finns det inga regler. Så varför ska man då må dåligt över dom saker man gör eller har gjort?

Bara frågor men inte många svar. Nåt att fundera på.

Time for an update

Eller hur?...
Såhär har det varit, jag begärde en neurologisk utredning hos Farsta-Skarpnäck psykiatrisk Jour- och öppenvårdsmottagning. Av den enkla anledningen att jag kände igen mkt av det Simon gick igenom från min egen barndom.
Så jag tänkte att det kan ju vara läge att kolla. Tiden gick å jag ringde och tjatade och frågade osv. Till slut, efter drygt ett år, fick jag en kallelse till Mix Medicare i Haninge. Det här var i oktober om jag inte minns helt fel, datumet är inte så viktigt.
Hon som gjorde utredningen va riktigt bra, hon frågade redan första dagen, efter bara nån timme, om jag hade funderat på om jag hade en utmattningsdepression. Jag gjorde alla tester, läsförståelse, huvudräkning, identifiera mönster osv. Allt som hör till.
Hon och läkaren kom till slut fram till att jag antagligen lider av en utmattningsdepression och att jag är, neurologiskt sett, normal. Med ett IQ på 137 dessutom.
Så varför har jag haft så sjukt svårt att koncentrera mig i skolan och med det mesta då?
Hon förklarade att det kan ha med stress att göra, för stresshormoner gör att det inte produceras lika många nya celler i hjärnan vilket i sin tur kan göra att man får svårt att koncentrera sig. Läs mer här.
Det är ruskigt skönt att veta vad som är fel och att jag inte har ADHD, vilket Simon tydligen har men det kan jag ta senare.
Hon rekommenderade psykoterapi och medicin till att börja med men eftersom hon bara gjorde utredningen så är det bara ett förslag från hennes sida. Detta måste öppenvården fixa.
Så fort jag fått svaret så kontaktade jag öppenvården, först och främst för att komma bort från Farsta-Skarpnäck för dom har ett så otroligt dåligt rykte. Jag jagade dom på tfn och försökte boka tid via "Mina vårdkontakter" men fick ingen napp. Till slut så ringde min "nya" kontakt på Farsta-Skarpnäck upp mig vilket var lite förvånande, när fick jag en ny kontakt? Jag vet fortfarande inte vad som hände med den gamla kontakten men jag vet att dom bytte samma dag som den nya ringde, eftersom det står vem som är ens kontakt när man loggar in på "Mina vårdkontakter". Det kändes inge vidare med tanke på vilken bild jag redan fått av Farsta-Skarpnäck, att min kontakt släpper mig som en het potatis. En förklaring hade varit på sin plats tycker jag men det var dom inte intresserade av att ge mig.
Jag fick en tid hos den nya (jag kommer inte ihåg namn och har ingen lust att kolla upp den nu) och hon hade läst genom rapporten som utredaren hade skrivit och försökte först och främst att få mig att gå till vårdcentralen, för det är dit man ska gå med depressioner. Har ni nånsin varit på vårdcentralen och pratat med deras "terapeut"? Inte värt besväret kan jag säga. Hon va inte intresserad av att ta reda på roten till nåt utan sa lite lättsamt att jag kunde träffa en kompis och träna mig själv på det sociala. Det kändes inte bra för då har man inte förstått problemet och verkar inte ens bry sig.

Jag sa detta till behandlaren på psyk och sa att jag vägrade gå till vårdcentralen, hon började ställa lite frågor och jag försökte förklara att jag har mått som jag gör sen jag blev tonåring, i princip. Jag har inget direkt datum på när jag började känna mig obekväm i social sammanhang och fick svårt att koncentrera mig så "tonåren" fick bli en bra startpunkt.

Jag känner inget större förtroende för psykvården i det här landet och har väl insett att jag får ta hand om det här själv, om jag inte väljer att betala för terapin. Det känns inte som att nån är tillräckligt smart för att ställa dom rätta frågorna, iaf inte hos Farsta-Skarpnäck. Jag hoppas att hon ska remittera mig Psykoterapienheten inne på söder och att dom har lite mer talang men jag tvivlar. En sak är säker och det är att jag e leds på att bli dissad, nu får dom fan ta tag i saken för det här funkar inte. Jag har uppenbarligen potential för så mkt mer än jag har lyckats med hittills och jag tänker ta tag i det här nu. Om jag så ska gapa och skrika för att dom ska få tummen ur.

Nu får det fan va nog, jag e snart 40 år och har mått såhär i snart 25 av dom, inte okej längre. Det är dags för mig och alla andra att sluta be om ursäkt för saker och göra nånting åt det istället.