Time for an update

Eller hur?...
Såhär har det varit, jag begärde en neurologisk utredning hos Farsta-Skarpnäck psykiatrisk Jour- och öppenvårdsmottagning. Av den enkla anledningen att jag kände igen mkt av det Simon gick igenom från min egen barndom.
Så jag tänkte att det kan ju vara läge att kolla. Tiden gick å jag ringde och tjatade och frågade osv. Till slut, efter drygt ett år, fick jag en kallelse till Mix Medicare i Haninge. Det här var i oktober om jag inte minns helt fel, datumet är inte så viktigt.
Hon som gjorde utredningen va riktigt bra, hon frågade redan första dagen, efter bara nån timme, om jag hade funderat på om jag hade en utmattningsdepression. Jag gjorde alla tester, läsförståelse, huvudräkning, identifiera mönster osv. Allt som hör till.
Hon och läkaren kom till slut fram till att jag antagligen lider av en utmattningsdepression och att jag är, neurologiskt sett, normal. Med ett IQ på 137 dessutom.
Så varför har jag haft så sjukt svårt att koncentrera mig i skolan och med det mesta då?
Hon förklarade att det kan ha med stress att göra, för stresshormoner gör att det inte produceras lika många nya celler i hjärnan vilket i sin tur kan göra att man får svårt att koncentrera sig. Läs mer här.
Det är ruskigt skönt att veta vad som är fel och att jag inte har ADHD, vilket Simon tydligen har men det kan jag ta senare.
Hon rekommenderade psykoterapi och medicin till att börja med men eftersom hon bara gjorde utredningen så är det bara ett förslag från hennes sida. Detta måste öppenvården fixa.
Så fort jag fått svaret så kontaktade jag öppenvården, först och främst för att komma bort från Farsta-Skarpnäck för dom har ett så otroligt dåligt rykte. Jag jagade dom på tfn och försökte boka tid via "Mina vårdkontakter" men fick ingen napp. Till slut så ringde min "nya" kontakt på Farsta-Skarpnäck upp mig vilket var lite förvånande, när fick jag en ny kontakt? Jag vet fortfarande inte vad som hände med den gamla kontakten men jag vet att dom bytte samma dag som den nya ringde, eftersom det står vem som är ens kontakt när man loggar in på "Mina vårdkontakter". Det kändes inge vidare med tanke på vilken bild jag redan fått av Farsta-Skarpnäck, att min kontakt släpper mig som en het potatis. En förklaring hade varit på sin plats tycker jag men det var dom inte intresserade av att ge mig.
Jag fick en tid hos den nya (jag kommer inte ihåg namn och har ingen lust att kolla upp den nu) och hon hade läst genom rapporten som utredaren hade skrivit och försökte först och främst att få mig att gå till vårdcentralen, för det är dit man ska gå med depressioner. Har ni nånsin varit på vårdcentralen och pratat med deras "terapeut"? Inte värt besväret kan jag säga. Hon va inte intresserad av att ta reda på roten till nåt utan sa lite lättsamt att jag kunde träffa en kompis och träna mig själv på det sociala. Det kändes inte bra för då har man inte förstått problemet och verkar inte ens bry sig.

Jag sa detta till behandlaren på psyk och sa att jag vägrade gå till vårdcentralen, hon började ställa lite frågor och jag försökte förklara att jag har mått som jag gör sen jag blev tonåring, i princip. Jag har inget direkt datum på när jag började känna mig obekväm i social sammanhang och fick svårt att koncentrera mig så "tonåren" fick bli en bra startpunkt.

Jag känner inget större förtroende för psykvården i det här landet och har väl insett att jag får ta hand om det här själv, om jag inte väljer att betala för terapin. Det känns inte som att nån är tillräckligt smart för att ställa dom rätta frågorna, iaf inte hos Farsta-Skarpnäck. Jag hoppas att hon ska remittera mig Psykoterapienheten inne på söder och att dom har lite mer talang men jag tvivlar. En sak är säker och det är att jag e leds på att bli dissad, nu får dom fan ta tag i saken för det här funkar inte. Jag har uppenbarligen potential för så mkt mer än jag har lyckats med hittills och jag tänker ta tag i det här nu. Om jag så ska gapa och skrika för att dom ska få tummen ur.

Nu får det fan va nog, jag e snart 40 år och har mått såhär i snart 25 av dom, inte okej längre. Det är dags för mig och alla andra att sluta be om ursäkt för saker och göra nånting åt det istället.