Hur känns det för mig?

Tänk dig att du har en bil, som startar och rullar beter sig som den ska, MEN som bara går några mil sen börjar den strula, den kokar, tjuvstannar osv.

Du tar dig till jobbet och hem igen men längre utflykter än det är ingen idé, till att börja med så var det okej, lite strul kan man leva med, men till slut så orkar man inte hålla på så man håller sig till den rutt man vet funkar.

Alla andra bilar verkar ju funka så man tycker att ens egen bil är lite pinsam som inte funkar som den ska. man orkar inte prata om det för det blir bara samma visa varje gång och vem orkar lyssna på det?

Man vet att man borde ta den till verkstaden men dom har aldrig tid och dom verkar inte orka leta efter vad som är fel. Eller så har man inte råd.

Så vad ska man göra? Sälja skiten och ta tunnelbanan? Köpa STP Complete Cleaner tills man har råd och ork att ta skiten till en verkstad som faktiskt gör det dom ska?

Nu hoppas jag att ni förstår problemet lite bättre även om jag inte är säker på att liknelsen va så bra.
Jag ska ringa psyk på måndag och be om en tid, med nån annan psykolog än den jag träffade för ADHD-utredningen för hon verkar väldigt ointresserad, som att hon jobbade vid löpande bandet.

I may not have gone where I intended to go, but I think I have ended up where I needed to be.