Vad FAN ere som händer??

För det första så gillade jag temat, velly najs.

Men, till saken, jag fattar inte vad som händer i mitt liv, jag ringer folk och företag och förväntar mig att dom ska göra som dom säger och ringa tillbaka. INGEN gör det...verkligen INGEN. Jag ringde Nordea om ett möte med en rådgivare för cirkus 2 veckor sen, ingen har ringt tillbaka. Ringde psyk om en ADHD-utredning för cirkus 7 veckor sen, ingen har ringt tillbaka. Tydligen så har Fia och familjeenheten bestämt att vi ska ha SEPARATA samarbetssamtal, ingen har sagt nåt till mig, det fick jag höra av Mia. Och jag får inte ihop hur man har SEPARATA samarbetssamtal?
Och inget funkar, verkligen INGET.

Idag ringde jag Tele2 för att säkerställa att jag kunde byta abonnemang utan att få nån "down time" med numret, jag ringer inte upp mitt Maxi så jag ska byta till Kompis istället, han sa att det va lungt och att det kommer att gå över till nytt abonnemang utan att jag ska märka det. Lät ju jättebra men jag ville sitta ner i soffan och kolla vilken telefon jag skulle ha så jag tänkte ta det nu ikväll, online. När jag hade bestämt mig så skulle jag byta abonnemang ... och det GÅR INTE??!!
Jag måste ringa kundtjänst! Vilket innebär en HALVTIMME i telefonkö i morgon, igen. Fuck!

Jag satt i telefonkö till FK, 400+ personer före mig och det tog drygt 30 minuter att komma fram, jag får en utbetalning för en dag ... typ i morgon eller nåt. Så det gick ganska bra. Däremot så måste jag tillbaka till Simons skola och få ett intyg korrekt ifyllt på att han gått hem kl. 14 fyra dagar under Juni, för att skolan inte har en resurs till hon efter kl. 14. Skolan vägrade fylla i dom dagarna för att DOM tyckte att jag inte kunde VAB:a då ... något som dom inte har ett SKIT med att göra, deras jobb är att intyga att han gick hem kl. 14. Inget annat. Jävla nötter!

Vi ligger 9 400 kr back på räkningarna den här månaden men vi ska FAN lösa det och bli av med alla påminnelser. En gång för alla. Om jag så ska behöva jobba natt hela sommaren.

Jag föreslog för Fia och Mia att dom skulle ha Simon i två veckor från och med idag till den 12:e Juli så har jag honom från den 12:e till den 25:e. Vad gör dom? Dom frågar Simon vad HAN vill...ska en 8-åring bestämma semestern för dom vuxna? Eller ska dom vuxna diskutera saken och sen bestämma? Jag tycker dom vuxna ska sköta det...MEN nu blir det så att jag får hämta honom på skolan i morgon, kl. 14, och förklara för honom att han ska va två veckor hos mamma och sen två veckor hos pappa. För annars kommer han knappt få träffa sin storebror och Amy.
Så lätt hade det varit att förklara det för honom men familjen Psyko tycker tydligen att det är okej att låta en 8-åring bestämma själv. HELT själv. Idioter!

Och sen tänker inte Fia ge mig några pengar för barnbidraget, för hon har fått för mkt bostadsbidrag. Vad det nu hade med MIG att göra. Hon fick dessutom lika mkt i vinst för lägenheten vi sålde som jag fick men hon har inte lagt 90 000 kr av dom på en ny lägenhet så det e ju inte så att hon är fattig.

Sen tycker dom tydligen att det är HELT okej att smutskasta mig i vilket sammanhang som helst. Mia sitter och säger att jag inte betalat underhåll på tre år inför BUP och Mellanvården. Vilket är fullständigt skitsnack för jag betalade HELA lånet på gamla lägenheten OCH henne el-räkning (ca. 8 000 kr om året) samt att alla gånger som jag har haft Simon innan jag fick delad vårdnad så har inte jag fått en krona. Vilket jag har rätt till.
Mia påpekar även lite fint att Fia vill ha dom separata samarbetssamtalen för att hon tycker att jag är för aggresiv...inte så konstigt när hon är en total jubelidiot. (Ja jag vet hur det låter/ser ut när jag säger så men det är fan sant.)
När vi skulle skriva på papprena för delad vårdnad så satt Fia och kallade mig pedofil, framför Soc...MEN jag ska visa hänsyn? Och strunta i barnbidraget bara för att hon fått för mkt bostadsbidrag? Jag ska ha Simon lika mkt men inte få NÅT för det? Precis som det alltid varit...nu räcker det.

Vill Fia ha samarbete så får hon säga det till mig själv.

*suck* nu ska jag andas lite och sova snart.

I may not have gone where I intended to go, but I think I have ended up where I needed to be.