Alla är sjuka...

Nu har jag varit hemma i en vecka och har sett alla va sjuka på ett eller annat sätt, min sjukdom VILL inte bryta ut ordentligt.
Alla har fått feber men jag har inte fått feber, den vill inte komma, den ligger å lurar, jag känner av den men den går inte att mäta. Hatar den här skiten, varför kan jag inte bli ordentligt sjuk så jag kan bli av med det? Jag sitter och är helt slut, jag småsvettas och är snorig, har lite ont i halsen, men inte mer än så. Jag skulle inte orka jobba en hel dag, inte för att jag rör mig så mkt på jobbet men när jag somnar i soffan fyra timmar efter att jag gått upp klockan 10 så är arbete inte ett alternativ och jag vill inte smitta mina kollegor.

Sen har vi det andra stressmomentet vilket är pengar, diskmaskinen har pajat, vi har bott här lite mer än en månad och den började läcka vatten och slutade köra klart programmet. En ny kostar drygt 5 500 kr, jag kan inte köpa en billig skitmaskin för det är en bostadsrätt och det påverkar värdet på den om jag sätter in en skitmaskin så jag måste välja en som är hyffsat bra och då blir det minst 5 000 kr.

Skatteverket ska ha 43 000 kr av mig och jag har typ 17 000 kr att ge dom just nu. Måste låna till resten, fråga är var?

Sen måste jag lösa IKEA krediten så jag kan avsluta det kontot, för att jag har det tillsammans med Fia och hon ska fan inte kunna göra avdrag för den räntan när hon inte har betalat på det på 3 år. Och jag kan inte skaffa ett nytt konto för det gamla är betalat och vi behöver en byrå och sänggavel i sovrummet för nu står madrassen på golvet och kläderna ligger överallt. Pengarna till det ska jag få från Fia så fort hennes MAMMA räknat klart på vad hon tycker är rimligt för jobbet vi gjorde i lägenheten under februari, vilket hon skulle gjort till FÖRRA veckan...dags å ringa å tjata igen för nu jävlar så räcker det. Jag ska ha MINST 20 000 kr för jobbet annars jävlar ska jag stämma henne (det är så man gör för att lösa skuldkonflikter tydligen, enligt en advokat som jag pratat med).

Suck stånk och stön, nu sitter jag å väntar på läkartid för mig och Emma, dom hade bara en ledig tid så vi får gå tillsammans, klockan 15:45.

I may not have gone where I intended to go, but I think I have ended up where I needed to be.