I lördags messade Emma att hennes lillebror hade rymt från deras morsa, som bor uppe i dalarna. Varför är inte intressant i sammanhanget.
Han hade gått två mil innan han fick lift till Sala, han tog sig alltså 8 mil på egen hand, 15 år gammal, mitt i natten, han drog vid 22.
Emma frågade om jag kunde hämta henne och åka till Sala för att hämta honom, vilket jag självklart gjorde. Han e bara 15 och ska fan inte lifta sig genom halva sverige.
Efter en smärre felåkning i Uppsala så hamnade vi till slut rätt, klockan halv sex på morgonen, solen va uppe och båda jag och Emma va trötta som fan, Jens oxå såklart, han slocknade i baksätet.
Det tog inte lika lång tid hem, vi åkte över Enköping istället för Uppsala.
Vi var hemma ingen vid halv åtta, jag släppte dom i Orminge och åkte hem till Linus som fortfarande låg och sov. Sen sov jag till halv ett då Simon ville komma hem till mig... det va helgens äventyr i ett nötskal. Karmapoäng i massor ... hoppas det betalar tillbaka sig på nåt sätt.
Just det, Emma kom hem till mig sen å vi bakade världens godaste sockerkaka, ungarna käka som besatta, dagens tips är folieform, det enda jag hade, för den vart hur luftig som helst och asgo. Sockerkaka.
I may not have gone where I intended to go, but I think I have ended up where I needed to be.
No comments:
Post a Comment