Dagen efter dagen efter

Det här kommer låta lite konstigt men, vem ska vi träffas hos nu? Hur många fester har jag och Emma inte varit på hos Malin? Fester där vi träffar alla vi känner. Lina, Cat, Cattis, Linda, Adam, Jäger, Johan, Ante ... å massa annat löst folk. Malin va limmet som höll oss samman, där vi träffades. För, nästan, alla var verkligen välkomna dit.
Som Cat skrev i sin blogg inatt, ville man må bra så åkte man till Malin.

Jag är inte jordens mest sociala person så jag umgås inte hej vilt med folk men dom flesta gångerna jag gjort det dom senaste två åren har varit hos Malin. Jag är ingen partytomte så jag saknar inte festerna utan det är det sociala, att få träffa alla som alltid var där. Om jag tycker att det är jobbigt så måste det vara otroligt mkt värre för Emma som har ett mkt större socialt behov än mig.

Vad händer nu? Man saknar inte bara personen utan även rollen dom har i ens eget liv och Malins roll va stor och fan viktig. Shit va tomt det vart helt plötsligt.

Jag lider otroligt med dom som verkligen stod henne jättenära, som Cattis, Cat, Lina och Linda. Cattis som nästan bodde där. Cattis som dessutom satt å höll henne i handen när hon dog.

Känns å overkligt. Å idag ska vi hem till Malin å hämta Tigger å Turbo...kommer att va jätte-jättejobbigt känner jag redan nu. Vet inte om jag önskar att t ex Cattis skulle va där eller om det blir för jobbigt.

I may not have gone where I intended to go, but I think I have ended up where I needed to be.