Det känns som vi kom över nån sorts tröskel igår, "du" vet nog vad jag menar, och att allt känns lättare nu. Jag litar mer på dig, vilket jag ärligt talat inte gjort helt och håller förut men det känns som att det släppt lite nu.
Vet inte vad mer jag ska säga, ska handla nåt att äta snart.
Näe jag pallar inte sätta mig på lunchrestaurang idag, längtar hem till det jag fick i morse och mer. =)
Så, nu har jag bloggat lite oxå, då kanske Jesse blir glad oxå även om jag förstår om hon e lite less på mig som aldrig hör av mig. Men jag blir sån när jag inte mår nå bra och det har varit på tok för mkt den senaste tiden, speciellt med pengar å en massa onödigt bråk runt det. Stress är vår värsta fiende.
I may not have gone where I intended to go, but I think I have ended up where I needed to be.
