Det går åt rätt håll

Det rullar faktiskt på lite nu, E har jobbat flera dagar den här veckan, Ante har spacklat vårt vardagsrum och lite sånt.
I morgon ska min Tele2-räkning va betald, eller iaf inlagd för betalning.
Men det är fortfarande massor kvar så det gäller att inte slappna av bara för det.

Har fastnat i "How I met your mother", en bra serie. Dom hymlar inte med saker, dom dricker, dom har varit pårökta massor med ggr, Barney har legat med mer än 200 kvinnor å allt är inte så puttinuttigt hela tiden. Känns lite äkta på nåt sätt och det tilltalar mig. Åsså ere riktigt bra skådisar, allihopa.

För övrigt så känner jag mig lite uttråkad, har börjat åka kommunalt till jobbet och det funkar faktiskt, trots att det är en ganska lång resväg, vilket ska göra livet lite billigare. Ska sätta mig ner nån dag å fundera på vad jag mer kan skära ner på för att göra livet ännu billigare. Men men ... det rullar på åt rätt håll iaf.

I may not have gone where I intended to go, but I think I have ended up where I needed to be.

Är jag helt ute å cyklar?

E verkar tycka att hon offrar sig för att hon börjar plugga och tar CSN-lån under tiden för att vår ekonomi ska bli bättre.
Saxat från Skype (ja, vi kan inte kommunicera IRL för det slutar med att hon bara sitter tyst å glor framför sig och jag tappar humöret..)

-----------------------
M: "jag sa att det låter på dig som att du offrar dig genom att
    ta ett csn lån"
E: "på sätt och vis."
-----------------------
M: "det låter VERKLIGEN som att du tycker det när du säger att
    du känner dig tvungen att ta lån hos CSN.."
M: "för att ekonomin ska funka"
E: "det är ju så. och eftersom jag inte ens får svar från dom
    jag söker jobb hos och vi måste ha tag i pengar snabbt så
    var det här den enda utvägen jag så"
-----------------------

Hon verkar inte fatta att om hon tar CSN så får hon en utbildning som hon sen kan tjäna pengar på, precis som dom flesta i detta land gör, även jag fast det var ett bra tag sen. Och det blir VI, båda två, som sen betalar tillbaka lånet eftersom vi har gemensam ekonomi. Hon är verkligen inte helt ensam om att betala tillbaka pengarna så länge vi är tillsammans. Med hennes logik så ska hon betala tillbaka allt jag köpt som hon använt sig av under tiden vi varit tillsammans.
CSN är hennes inkomst under tiden hon pluggar. Gillar hon inte att låna pengar så får hon ju söka jobb, gå till AF och registrera sig, gå till ICA och Coop här å fråga om det finns jobb ... göra nåt! För min lön räcker inte till allt.

Hon kanske gör allt det där men det har jag faktiskt ingen aning om för hon säger INGENTING till mig. Så vitt jag vet så sover hon till halv två varje dag och sen sitter hon hemma i soffan tills jag kommer hem och vi kan åka och handla. Hon har oftast maten klar tills jag kommer hem och oftast är det hyfsat städat.

Men hon säger inget till mig, hon skulle rent teoretisk kunnat jobba flera timmar varje dag utan att jag vet om det. Hur skulle jag veta det? Jag vet ingenting om vad som händer hemma på dagarna för jag blir inte informerad och jag är på jobbet.
Hon lever så otroligt mkt i sitt eget huvud att hon inte fattar att jag vill veta, så jag slipper känna att jag är den enda som anstränger mig för att få ekonomin att funka. Den enda som bidrar med en inkomst. Så jag slipper känna det som att hon bara utnyttjar mig och sitter hemma på soffan och väntar på att jag ska komma hem.
Hon gnäller på att pengarna inte räcker och jag kan inte göra nåt mer, det enda jag skulle kunna göra är att hitta ett jobb som är ännu bättre betalt men det är riktigt svårt och det enklaste för att lösa våra problem vore om hon skaffade sig en inkomst.
Som sagt så kanske hon jobbar på det flera timmar om dan men det vet jag inte om. Hur skulle jag veta det? Jag är inte synsk och hon är online på MSN större delen av ... eftermiddagen iaf. Det är verkligen allt jag vet.

Är det konstigt att jag känner mig utnyttjad och att jag tror att hon inte gör nåt för att skaffa sig ett jobb? Jag har inte anklagat nån utan bara presenterat dom fakta jag har. Jag vet inte mer än det jag skrivit.

Å ja jag känner mig otroligt frustrerad över allt detta, men det verkar inte sjunka in hos E.

I may not have gone where I intended to go, but I think I have ended up where I needed to be.

Pengar och skäll...

Ska jag behöva ta att få skäll för att jag handlade lunch för 39,95:- när Emma senare på kvällen handlar chips och dipp för 91,75:-?
Eller ska hon kunna be om ursäkt och faktiskt skärpa sig och tänka efter innan hon skäller ut mig? Skämt eller inte så var det jävligt orättvist och egoistiskt tänkt av henne. Blir irriterad, mest på att hon VÄGRAR säga förlåt. Envis på gränsen till korkad. :(

I may not have gone where I intended to go, but I think I have ended up where I needed to be.

Sliten

Jävligt tjatigt, jag vet, men jag e sliten.
Har precis haft lunchmöte med mitt andra jobb, efter det åkte jag hem för jag måste ätit nåt underligt för jag har mått illa sen igår kväll. Lite magkramper och sånt. Inte roligt.

Emma satt uppe till tjugo över sex i morse med en polare, jag låg å sov, och hon fattar verkligen inte att jag tycker att det är skitfel.
Hon vänder på dygnet och sitter uppe halva natten och jag, som det fån jag är, sitter uppe alldeles för sent för att va lite med henne. Vilket slutar med att jag sover max 5 timmar per natt. Inte bra för humör och koncentration.

Åsså undrar jag, är det nån här som INTE vet att det finns datorer på bibblan? Jag trodde verkligen att alla visste det.

Jag orkar inte tjaffsa mer, jag jobbar två jobb och försöker ta mitt ansvar för ekonomin, barn och så att vi ska ha cigg hemma men jag får skit ändå när jag blir förbannad för att hon sover hela dan.

Det finns massor jag skulle kunna skriva men jag orkar inte hålla på. Jag ska sköta mitt och se till att jag inte hamnar hos kronofogden nåt mer å sen får det vara bra. Kan inte hjälpa allt och alla hela tiden med allt, måste ta hand om mig först och främst.

Simon kom in på sin skola förresten, nu ska bara skolförvaltningen godkänna skolans ansökan om bidrag.
Å jag har påbörjat min neurologiska undersökning, för att se om jag har ADHD utan hyperaktivitet.

I may not have gone where I intended to go, but I think I have ended up where I needed to be.

En bit på väg

Kom typ halvvägs iaf. Fick drygt 5 000 kvar när andra fått sitt.
Morsan räddade dagen genom att säga att jag kan betala tillbaka henne vid ett senare tillfälle.

Frågan är ju vart dom resterande 4 000 tog vägen?
Julia fick sina 1 000 kr, vi käkade och handlade för 600 kr ... Matilda och Mormor ska ha 900 kr. Men det är bara 2 400.

1 500 kr sparade till mat. Det blir 3 900 kr. Å vi har 5 100 kvar som ska in på kontot. Suck, allt stämmer.

Får väl hoppas på resten i morgon då men jag tänker inte lita på det.

I may not have gone where I intended to go, but I think I have ended up where I needed to be.

Inte fullt så illa..

Vi har inte gjort slut, men vi ska flytta isär ett tag, så båda får en chans att ordna upp sin egen situation. Både mentalt och rent praktiskt. För just nu ere kaos på alla fronter.
Det är lättare att fokusera om man inte kliver varandra på tårna hela tiden.

Jag ska ta allt som blir över efter det att alla valparna är sålda och betala så många räkningar som möjligt, det känns ganska bra att jag får semesterlön den här månaden, det blir några tusen extra så jag kanske kommer ikapp.

Vi fick låna 3 500 kr av morsan så nu är alla valparna chippade och vaccinerade och registrerade. En sak mindre att tänka på. Dessutom hämtas Ice och Tila idag vilket är 9 500 kr i handen. Morsan ska ha 5 700 kr av dom iofs men jag kan iaf betala min tele2 räkning.

Å jag e sjukt förbannad på Anders som lovar att köpa valpar å snackar om hur jävla mkt pengar han har och fan å hans moster å sen försvinner han bara från jordens yta, hör inte ens av sig. Jävla mytoman. Träffar jag honom så ska han fan få stryk.

Så med andra ord så finns det två svarta valpar kvar som är helt leveransklara från och med idag. Två tjockisar på 7 kg styck. Hur lugna och mysiga som helst.

I may not have gone where I intended to go, but I think I have ended up where I needed to be.

Alla är sjuka...

Nu har jag varit hemma i en vecka och har sett alla va sjuka på ett eller annat sätt, min sjukdom VILL inte bryta ut ordentligt.
Alla har fått feber men jag har inte fått feber, den vill inte komma, den ligger å lurar, jag känner av den men den går inte att mäta. Hatar den här skiten, varför kan jag inte bli ordentligt sjuk så jag kan bli av med det? Jag sitter och är helt slut, jag småsvettas och är snorig, har lite ont i halsen, men inte mer än så. Jag skulle inte orka jobba en hel dag, inte för att jag rör mig så mkt på jobbet men när jag somnar i soffan fyra timmar efter att jag gått upp klockan 10 så är arbete inte ett alternativ och jag vill inte smitta mina kollegor.

Sen har vi det andra stressmomentet vilket är pengar, diskmaskinen har pajat, vi har bott här lite mer än en månad och den började läcka vatten och slutade köra klart programmet. En ny kostar drygt 5 500 kr, jag kan inte köpa en billig skitmaskin för det är en bostadsrätt och det påverkar värdet på den om jag sätter in en skitmaskin så jag måste välja en som är hyffsat bra och då blir det minst 5 000 kr.

Skatteverket ska ha 43 000 kr av mig och jag har typ 17 000 kr att ge dom just nu. Måste låna till resten, fråga är var?

Sen måste jag lösa IKEA krediten så jag kan avsluta det kontot, för att jag har det tillsammans med Fia och hon ska fan inte kunna göra avdrag för den räntan när hon inte har betalat på det på 3 år. Och jag kan inte skaffa ett nytt konto för det gamla är betalat och vi behöver en byrå och sänggavel i sovrummet för nu står madrassen på golvet och kläderna ligger överallt. Pengarna till det ska jag få från Fia så fort hennes MAMMA räknat klart på vad hon tycker är rimligt för jobbet vi gjorde i lägenheten under februari, vilket hon skulle gjort till FÖRRA veckan...dags å ringa å tjata igen för nu jävlar så räcker det. Jag ska ha MINST 20 000 kr för jobbet annars jävlar ska jag stämma henne (det är så man gör för att lösa skuldkonflikter tydligen, enligt en advokat som jag pratat med).

Suck stånk och stön, nu sitter jag å väntar på läkartid för mig och Emma, dom hade bara en ledig tid så vi får gå tillsammans, klockan 15:45.

I may not have gone where I intended to go, but I think I have ended up where I needed to be.

It will never end...

Never ever, never ever, never ever, never ever, never ever, never ever!

Hunden (Nemi) är antagligen sjuk och kommer från en, så kallad, oseriös uppfödare som har fått avelsförbud på sig flera ggr. Emma får berätta hela den historien för jag har ingen direkt koll, jag vet bara att det inte ser bra ut.
Uppfödaren är polisanmäld iaf.

Så nu måste Nemi till veterinären, igen, och vi har INGA pengar alls. Det finns inget annat att göra, hon MÅSTE dit. Det är det enda vi kan göra i nuläget och Emma sitter å tjatar på mig om "vad ska vi göra" och jag säger "boka tid" men hon matar på och gnäller om att jag tjatar om pengar, vilket är nåt vi inte har, inte en krona för tillfället.

Vet inte hur jag ska få henne att fatta att vi inte har råd med en hund som inte går att försäkra och som antingen behöver avlivas eller kommer kosta sjukt mkt i veterinärkostnader. Vi har precis köpt en lägenhet som kommer kosta nästan 10 000 kr i månaden och om vi ska leva på min lön så finns det ingen som helst buffert för nåt alls. Bilen får inte gå sönder, barnen får inte ha en hobby som kostar för mkt och djuren FÅR inte bli sjuka. Då måste jag ta ett eller två jobb till.

Vet helt ärligt inte vad jag ska göra. Jag kan inte jobba dygnet runt, jag vill oxå ha ett liv. Kalla det gnäll eller vad fan ni vill men jag har faktiskt oxå ett val och är man tillsammans så handlar det inte bara om en persons vilja och önskemål.
Jag vet att det är synd om henne och att hon antagligen inte hade det lätt när hon va nyfödd men hon är inte rolig att va med och jag kan inget om hundar och har inga som helst kvalifikationer att ta hand om en hund som har "speciella behov" och helt seriöst så har inte Emma det heller.

Vi kan inte ha kvar henne. Om hon sen ska till Åke och Aila eller hur det nu ska lösa sig vet jag inte men hon funkar inte hemma hos oss längre. Jag får väl sälja min röv eller nåt så hon får sin tid hos veterinären men sen räcker det.

Å jag förstår att Emma mår jävligt dåligt av att kanske behöva avliva Nemi. Men jag måste tänka på konsekvenserna av att lägga kanske 20 000 kr på veterinär till Nemi.

Det går inte att bara fokusera på EN individ i hushållet, man måste se till allas bästa.

I may not have gone where I intended to go, but I think I have ended up where I needed to be.