40-årskris

Jag känner mig ambivalent, jag vet inte vad jag vill göra härnäst. Vill jag byta jobb? Vill jag ens jobba med det här jag gör? Jag vill läsa upp min Matematik till iaf D, kanske till å med E. Jag vill läsa ett program på universitetet, jag vill vara akademiker. Jag har ett IQ på 137 så hur svårt ska det vara att bara göra?! Varför vågar jag inte bestämma mig? Det är inte så att jag sitter och tänker att jag inte törs, det är inte något medvetet. Det är en djupt rotad känsla av osäkerhet och rädsla för att misslyckas. Nåt jag ännu inte lärt mig hantera och kontrollera. Måste göra nåt åt det där, innan jag är för gammal och bitter.

I may not have gone where I intended to go, but I think I have ended up where I needed to be.

Smart?

IQ-snittet i sverige är, eller var, 104 enligt en artikel i aftonbladet från 2006.
Inte mkt lär väl ha hänt på tre, snart fyra, år. Iofs så var snittet 101 år 2001 så det e ju möjligt att det är mer eller mindre idag men vi kan nog anta att snittet ligger kring 104 numera.

Vi är fyra i Europa vilket inte är illa, smartast i världen är tydligen Hong Kong, tätt följt av Japan och Sydkorea, alla länder som producerar högteknologi, fyra kommer Taiwan som tillverkar all högteknologi. En slump? Tror inte det. ;)

Jag hade hellre sett en median på resultatet oxå så man kunde fått se åt vilket håll det lutar, plus eller minus.

Om vi nu e så jävla smarta, varför lyckades ingen på SAAB lista ut att man inte kan gå med förlust år efter år? Varför läser man om det ena och det andra korkade beslutet från politiker och andra förtroendevalda, borde inte dom va lite smartare än snittet?

Jag hade fler tankar i hövvet men det e hockey just nu. :P
I'll be back.

I may not have gone where I intended to go, but I think I have ended up where I needed to be.