Illa...

Det har aldrig varit såhär illa, både Emma och jag börjar tro att vi inte ska va tillsammans. Allt vi försöker göra för att saker ska bli bättre har bara fört oss närmre och närmre den absoluta botten. Och vi fortsätter bara sjunka, mer och mer för varje dag som går. Det är HELT jävla galet.

Ciggen är slut, Anders har INTE betalat för hundarna, mitt abonnemang är avstängt så jag inte sätta ut en ny annons, vi har inte pengar så vi kan ta dom två som ska säljas på Onsdag till veterinären och chippa och vaccinera dom, jag fick avslag på sms-lån, snuset är slut, maten är nästan slut, hundmaten är nästan slut, vi har verkligen inte en enda jävla krona, ciggen är slut, Emma har GJORT slut för att hon mår skit tillsammans med mig, jag har en lägenhet som kostar 12000kr/mån och har drygt 10 000 kr i obetalda räkningar, något som valparna skulle hjälpa till att betala av.
Utgifterna bara ökar hela tiden, straffräntor och gud vet vad...det går utför med HÖG fart och jag kan inte göra nåt åt det. För jag har en betalningsanmärkning på 383 kr.

Vad tycker ni att jag ska göra? ALLA förslag mottages gladeligen. =)

I may not have gone where I intended to go, but I think I have ended up where I needed to be.

Lön i morgon.

Känns helt galet ruttet att veta att så fort pengarna är på kontot så kommer dom inte räcka ens till räkningarna.

Jag vet inte hur mkt mer jag kommer orka.

Å Emma är en jävla zombie idag vilket inte gör saker bättre nånstans.

Orkar inte en månad till, måste få tag på mer pengar, om jag så ska sälja röven till gamla tanter eller bögar. Det är det enda av värde jag har hemma.
Jag måste få hjälp, känner mig jävligt ensam i detta.

Ska på syrrans bröllop på lördag, öppen bar så jag kan iaf supa till gratis. Barnledig nästa vecka, sista semesterveckan. Kan behövas efter en vecka med barn och Emmas bror och den här veckan med barn och Emmas mamma (även om hon bara är här några dagar så känner jag mig hämmad och lite obekväm, inget ont om henne, det e mig det är fel på).

Jag är trött, på allt, på pengar, på livet som det är just nu. Skit måste ändras annars hittar jag på nåt annat, nån annanstans. Det är inte meningen att man ska orka hur mkt som helst...trött.

I may not have gone where I intended to go, but I think I have ended up where I needed to be.