Om man ska vara lite konspiratorisk en stund och prata om "Silverskatten".
Ni vet hur argumentet för fortsatt hög invandring varit att befolkningen blir äldre och vi behöver ung, frisk, arbetskraft?
Varför återinför man då den särskilda löneskatten för personer över 65 år, den ligger på 5,6%?
Om en lösning på att vi blir mindre lönsamma när vi blir äldre är att låta dom äldre fortsätta arbeta så ska man väl inte beskatta det?
Om man inte vill skatta ut pensionärer från arbetsmarknaden för att göra plats för invandrare.
För jag tvivlar att staten tjänar nämnvärt mycket på dom 5,6% extra, som nu färre kommer betala in.
När pensionssystemet infördes så var pensionsåldern 67 och medellivslängden 60, idag är pensionsåldern 67 och medellivslängden 81.
You can't go back to the way things were, 'cause they were never that way in the first place.
2015-09-03
2015-06-02
2015-01-03
Livet som vänsterfascist
Jag har funderat på hur man som vänstermänniska resonerar, jag kallar dom vänsterfascister för dom verkar inte vilja ta hänsyn till nån annans åsikt så det är väl lika bra att erkänna att jag inte har mkt till övers för dom.
Det jag kom fram till är att dom är lite som Moder Teresa, inte som i den populära synen på henne utan som Christopher Hitchens beskrev henne. Han sa att hennes mening med livet var att hjälpa lidande människor och för att kunna göra det så behövdes det lidande människor. För att använda en metafor så gav hon massor med människor fisk men hon lärde ingen fiska.
Jag tror det är på samma sätt med vänsterfascister, dom vill lida för att hjälpa andra, dom förespråkar öppna gränser men dom verkar inte ha några planer för hur vi ska klara av att ta hand om alla som kommer. Det är där lidandet kommer in, dom är beredda att offra allt för en chans att få den där varma känslan man får när man hjälper en annan.
Man skriver debattartiklar om hur hemska alla andra är som inte vill släppa in hela Syrien (t ex), hur onda vi är som manar till en mer sansad politik.
Jag läste en gång en artikel om varför det är destruktivt att distansera sig från onda människor för det skapar ett vi och dom tänk vilket i sin tur leder till att man glömmer bort att vara på sin vakt mot sin egen onda sida. För den har vi alla. En människa är inte ond eller god, vi har alla båda sidorna inom oss.
Nu kände jag att jag tappade tråden lite, tankarna snurrade vidare på människans komplexitet och jag vet inte hur jag ska formulera mig, jag är inte författare.
Armod är på sätt och vis syftet för vänstern, och överlägsenheten som följer. Att peka finger och berätta hur god och empatisk man är och hur onda alla andra är.
För mig så innebär empati inte att offra sig själv utan att göra sitt bästa för alla, att inte överlasta båten. Även om det innebär att alla inte kan åka med, överlastar man båten så kommer den kantra och sjunka.
Nu har Moder Reinfeldt sagt att vår båt är stor, för det har han sett från luften, sittandes i sitt statsministerflygplan, men den är inte fullt så gästvänlig som vissa trodde, det är nämligen kallt och halt på vintern. Problemet är att hälften av passagerarna kan inte sova på däck och när ingen bygger nytt så kommer det att bli så. Utanförskapet kommer öka och därmed motsättningarna.
Så byter vi metafor...när kakan blir för liten och munnarna blir för många så kommer det bli bråk. Därför bör vi sätta gränser för hur många vi kan ta emot, sluta dela ut permanenta uppehållstillstånd till vissa länder (för fördelningen blir inte rättvis), bygga hyresrätter på ett smart sätt, placera ut flyktingar i områden utan en massa flyktingar och inte ge nån svenska medborgarskap utan att dom kan grundläggande svenska. Lite motkrav och sunt förnuft. Använd huvudet istället för att bara prata om hjärta.
Just a thought.
Det jag kom fram till är att dom är lite som Moder Teresa, inte som i den populära synen på henne utan som Christopher Hitchens beskrev henne. Han sa att hennes mening med livet var att hjälpa lidande människor och för att kunna göra det så behövdes det lidande människor. För att använda en metafor så gav hon massor med människor fisk men hon lärde ingen fiska.
Jag tror det är på samma sätt med vänsterfascister, dom vill lida för att hjälpa andra, dom förespråkar öppna gränser men dom verkar inte ha några planer för hur vi ska klara av att ta hand om alla som kommer. Det är där lidandet kommer in, dom är beredda att offra allt för en chans att få den där varma känslan man får när man hjälper en annan.
Man skriver debattartiklar om hur hemska alla andra är som inte vill släppa in hela Syrien (t ex), hur onda vi är som manar till en mer sansad politik.
Jag läste en gång en artikel om varför det är destruktivt att distansera sig från onda människor för det skapar ett vi och dom tänk vilket i sin tur leder till att man glömmer bort att vara på sin vakt mot sin egen onda sida. För den har vi alla. En människa är inte ond eller god, vi har alla båda sidorna inom oss.
Nu kände jag att jag tappade tråden lite, tankarna snurrade vidare på människans komplexitet och jag vet inte hur jag ska formulera mig, jag är inte författare.
Armod är på sätt och vis syftet för vänstern, och överlägsenheten som följer. Att peka finger och berätta hur god och empatisk man är och hur onda alla andra är.
För mig så innebär empati inte att offra sig själv utan att göra sitt bästa för alla, att inte överlasta båten. Även om det innebär att alla inte kan åka med, överlastar man båten så kommer den kantra och sjunka.
Nu har Moder Reinfeldt sagt att vår båt är stor, för det har han sett från luften, sittandes i sitt statsministerflygplan, men den är inte fullt så gästvänlig som vissa trodde, det är nämligen kallt och halt på vintern. Problemet är att hälften av passagerarna kan inte sova på däck och när ingen bygger nytt så kommer det att bli så. Utanförskapet kommer öka och därmed motsättningarna.
Så byter vi metafor...när kakan blir för liten och munnarna blir för många så kommer det bli bråk. Därför bör vi sätta gränser för hur många vi kan ta emot, sluta dela ut permanenta uppehållstillstånd till vissa länder (för fördelningen blir inte rättvis), bygga hyresrätter på ett smart sätt, placera ut flyktingar i områden utan en massa flyktingar och inte ge nån svenska medborgarskap utan att dom kan grundläggande svenska. Lite motkrav och sunt förnuft. Använd huvudet istället för att bara prata om hjärta.
Just a thought.
2014-11-25
So...
I was thinking, the reason I don't like bossy people is that I lack the confidence to be as bossy myself.
That would mean that I am jealous of their confidence.
I realize that it's not always confidence that leads to a bossy, loud, obnoxious, annoying people. It can just as well be a lack of confidence, a cloud of self-denial and so on.
So there is really no point in being jealous. But I still find them annoying.
Oh well.
That would mean that I am jealous of their confidence.
I realize that it's not always confidence that leads to a bossy, loud, obnoxious, annoying people. It can just as well be a lack of confidence, a cloud of self-denial and so on.
So there is really no point in being jealous. But I still find them annoying.
Oh well.
2014-09-23
Sonoxering
Nån hade fått ett kvitto från verkstaden med ordet "sonoxering" på (det skulle antagligen stå nåt annat men det såg ut som sonoxering) och eftersom google inte visade några resultat på ordet så snodde vi det.
Sonoxering = engine flush = intern motortvätt!
Så, nu borde google hitta nåt iaf. ;)
Taggar:
engineflush,
motortvätt,
sonoxering
2014-09-22
Narkotika
Det är så j-a enkelt, antingen så släpper vi på alla lagar runt rusningsmedel eller så reglerar vi alla, baserat på vetenskap kring vilka som faktiskt är direkt farliga.
För som det är idag när nån åker i fängelse för cannabis men inte för alkohol är inte en acceptabel situation. Det finns inga som helst belägg för att cannabis är mer skadligt än alkohol och det finns missbruk i båda lägren.
Sen ska man göra skillnad på bruk och missbruk. Enligt en TED-video jag såg igår så är 75% av droganvändningen bruk, 25% är missbruk. Jag orkar inte googla men jag misstänker att siffrorna är likadana för alkohol.
Tydligen så beror en STOR del av överdoserna på heroin på att missbrukaren blandar heroin med en annan drog, som alkohol eller tabletter.
Den största fördelen med att avkriminalisera droger är att när en brukare börjar bli missbrukare så kan dom söka hjälp utan att riskera hela sin tillvaro, man kan gå till doktorn eller socialen och be om hjälp utan att dom måste göra en polisanmälan. Detta är en väldigt, väldigt, viktig punkt ur ett humanistiskt perspektiv.
Om du är emot droger p.g.a. du t ex förlorat en närstående så vill jag att du ska ställa dig frågan om dom hade kunnat komma ur sitt missbruk om dom hade kunnat söka hjälp utan att bli kriminell? Tänk om du hade kunnat anmäla dom för t ex tvångsvård utan att göra dom till kriminella? Hade inte det varit något positivt? För drogerna kommer inte försvinna, dom kommer finnas kvar oavsett hur förbjudna dom är.
Ur ett ekonomiskt perspektiv så är en olaglig droghandel en underjordisk ekonomi som inte kan beskattas, om det skulle legaliseras så skulle man kunna beskatta det och man skulle kunna göra försäljarna ansvariga för kvaliteten på drogerna. Alltså, mer skattepengar, bättre kvalitet på drogerna (färre överdoser p.g.a. smutsigt knark) och bättre beredskap inom vården när man vet vad ett eventuellt akutfall har för skit i blodet.
Förbud har aldrig löst nåt, oftast skapar det bara olagliga ekonomier som gör smugglare och brottslingar rika samt leder till en massa våld och dödsfall.
För som det är idag när nån åker i fängelse för cannabis men inte för alkohol är inte en acceptabel situation. Det finns inga som helst belägg för att cannabis är mer skadligt än alkohol och det finns missbruk i båda lägren.
Sen ska man göra skillnad på bruk och missbruk. Enligt en TED-video jag såg igår så är 75% av droganvändningen bruk, 25% är missbruk. Jag orkar inte googla men jag misstänker att siffrorna är likadana för alkohol.
Tydligen så beror en STOR del av överdoserna på heroin på att missbrukaren blandar heroin med en annan drog, som alkohol eller tabletter.
Den största fördelen med att avkriminalisera droger är att när en brukare börjar bli missbrukare så kan dom söka hjälp utan att riskera hela sin tillvaro, man kan gå till doktorn eller socialen och be om hjälp utan att dom måste göra en polisanmälan. Detta är en väldigt, väldigt, viktig punkt ur ett humanistiskt perspektiv.
Om du är emot droger p.g.a. du t ex förlorat en närstående så vill jag att du ska ställa dig frågan om dom hade kunnat komma ur sitt missbruk om dom hade kunnat söka hjälp utan att bli kriminell? Tänk om du hade kunnat anmäla dom för t ex tvångsvård utan att göra dom till kriminella? Hade inte det varit något positivt? För drogerna kommer inte försvinna, dom kommer finnas kvar oavsett hur förbjudna dom är.
Ur ett ekonomiskt perspektiv så är en olaglig droghandel en underjordisk ekonomi som inte kan beskattas, om det skulle legaliseras så skulle man kunna beskatta det och man skulle kunna göra försäljarna ansvariga för kvaliteten på drogerna. Alltså, mer skattepengar, bättre kvalitet på drogerna (färre överdoser p.g.a. smutsigt knark) och bättre beredskap inom vården när man vet vad ett eventuellt akutfall har för skit i blodet.
Förbud har aldrig löst nåt, oftast skapar det bara olagliga ekonomier som gör smugglare och brottslingar rika samt leder till en massa våld och dödsfall.
Taggar:
brott & straff,
droger,
knark,
legalisering,
missbruk,
vård
2014-09-15
Ja du
Jag känner mig lite uppgiven för stunden, jag vet inte vad jag ska göra. Uppdragen haglar inte in direkt och när jag blir nekad pga betalningsanmärkning så känns allt väldigt hopplöst.
Jag har tappat suget för utveckling.
Tycker jag att det är för enkelt?
Går jag bara genom proceduren utan något egentligt intresse bara för att tjäna pengar?
Det finns säker sånt jag skulle behöva kämpa med, saker som är svåra och komplicerade, men jag har inte sprungit på något sånt på väldigt länge.
Jag behöver en ny utmaning, något nytt jag kan bli bra på.
Projektledning? Det är inte svårt men kan säkert erbjuda en hel del nya utmaningar.
Men vem skulle ge mig ett sånt uppdrag? Jag har aldrig gjort det med nån sorts kontinuitet förut och jag kan inte lämna en referens. Så hur ska jag få in en fot?
Ingen tar en chans på en, på pappret, nybörjare.
Så problemet med att vara konsult är att det inte går att vidareutveckla sig, eller går det?
Rent logiskt så måste ju konsultbolag vidareutbilda sin personal, eller hur? Sen när dom har gått klart sin kurs så måste dom ju ut på uppdrag, utan referens. Alltså säljs dom in, av bolaget, bolaget tar en chans.
Hur löser jag det med enskild firma? Jag får helt enkelt bli bättre på att sälja. För att kunna vidareutveckla mig så måste jag vidareutveckla mig.
Jag har tappat suget för utveckling.
Tycker jag att det är för enkelt?
Går jag bara genom proceduren utan något egentligt intresse bara för att tjäna pengar?
Det finns säker sånt jag skulle behöva kämpa med, saker som är svåra och komplicerade, men jag har inte sprungit på något sånt på väldigt länge.
Jag behöver en ny utmaning, något nytt jag kan bli bra på.
Projektledning? Det är inte svårt men kan säkert erbjuda en hel del nya utmaningar.
Men vem skulle ge mig ett sånt uppdrag? Jag har aldrig gjort det med nån sorts kontinuitet förut och jag kan inte lämna en referens. Så hur ska jag få in en fot?
Ingen tar en chans på en, på pappret, nybörjare.
Så problemet med att vara konsult är att det inte går att vidareutveckla sig, eller går det?
Rent logiskt så måste ju konsultbolag vidareutbilda sin personal, eller hur? Sen när dom har gått klart sin kurs så måste dom ju ut på uppdrag, utan referens. Alltså säljs dom in, av bolaget, bolaget tar en chans.
Hur löser jag det med enskild firma? Jag får helt enkelt bli bättre på att sälja. För att kunna vidareutveckla mig så måste jag vidareutveckla mig.
Taggar:
konsult,
projektledare,
säljare,
vidareutveckling
Subscribe to:
Posts (Atom)